Såg precis ett inlägg på Majas Instagram där hon tackade Bjerreds Station efter sin spelning. Det andades genuin tacksamhet och den lilla stund vi fick njuta av Maja så var det just genomsyrandet av hennes tacksamhet till alla oss som ramade in hennes timme på scen. Och såklart hennes fantastiska röst! Jag har varit på många stora konserter genom åren som Stones, Springsteen, U2, Elton John med flera och det är en cool upplevelse på sitt sätt men det intima med dessa mindre spelningar gör ofta upplevelsen så mycket större. Närheten till artisten, djupet, verkligheten som skrapar ens sinnen… och som i detta fall, Majas nakna tacksamhet över att få sjunga sina låtar från sin scen för kvällen.

Men mitt i den ödmjuka Maja som inte riktigt själv förstår att hon är så omtyckt för sin musik, döljer sig en djup ångest, berättar hon. Ångest som höll på att kosta henne och världen, hennes lust för musik. Hon tyckte ett tag inte det var kul längre. Men hennes vänner i bandet tog ut henne i en skog och där började healingen för henne att åter få tillbaka livsglädjen till musiken. Vad som än hände därute i naturen så står Maja åter på scen och låter oss ikväll få veta att Molly kan få tillbaka sin låt igen för hon behöver inte den mer… Douchebag.

Maja lovar att komma tillbaka till Bjärred en annan gång med fler låtar i bagaget som hon vill bjuda oss på och när hennes timme på scen är slut så fortsätter hon mingla med publiken som om det vore det mest självklara att göra. Hon står själv och säljer sina T-shirts och skivor och det verkar som den genuina kärlek hon får av sina fans, gamla som unga, är den rätta bensinen hon behöver för att tanka upp sig själv. Hoppas det, för den rösten vill iallafall jag höra mer av framöver. Och… hoppas den genuint trevliga Maja fortsätter finnas kvar även om spelningarna i framtiden blir ”arena-stora”!

Denna kvällen finns däremot för alltid kvar i mig. Häftig röst, skön musik, nakenhet…