Första gången jag lyssnade på Deportees så var det med deras Island & shores i lurarna. Jag slöt ögonen och plötsligt satt jag i en cab körandes genom amerikanska vischan med ljummen vind i ansiktet, ena handen på ratten och andra sträckt upp i luften… Vilken billåt!

Det låter mycket the Killers i mina öron, ett band jag gillar skarpt, och ändå var jag ganska tom i min förväntan vad jag skulle få höra under kvällens konsert i Bjärred. Men ägaren till Bjerreds station hävdade bestämt att detta skulle bli bra.

Jag presenteras för gruppen medan de äter middag inför giget och ett gäng genomsympatiska norrlänningar välkomnar. Bandet har funnits i 20 långa år och är ganska välkänt men för mig var de helt ny bekantskap. Men efter bara en snabb hälsning kändes de som vänner. Detta kan bli bra, tänkte jag.

Och just den genuina öppenheten följde oss genom den en och en halv timme långa spelningen. Väldesignade billåtar, olycklig kärlek i texterna, härligt mellansnack, hög energi strömmade ut från hela gruppen och de femhundra som kommit för att lyssna ikväll gick antagligen därifrån fyllda med någon sorts osynlig magi som Peder Stenberg och hans band förmedlade rakt upp och ner. Men med just den extra touchen som bara ett trollspö kan tillföra. Smärtsamt bra sång, snyggt gitarrspel, orgel, trummor, kör… ja det var helt enkelt, jäkligt bra!

Deportees låtar kommer garanterat färdas tillsammans med mig på bilvägarna i framtiden!